Björken
Den gamla radbyn Björken är belägen på Björkbergets sydsluttning, och utbreder sig i huvudsak längs en huvudgata som löper i öst-västlig riktning. Från huvudgatan utgrenar sig flera andra bygator, som i öster bildar ett mer komplext bygatusystem.
Kringbyggd gård i västra delen av byn. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.
I väster bildar förgreningarna två karaktäristiska trevägskorsningar. I byn finns två majstångsplatser, dels vid en fyrvägskorsning i byns östra delar, dels vid Äreporten, som är den södra infarten till byn. Byn löper samman med Siljansnäs sockencentra och byn Hallen i söder. I sockencentrat, som till stor del är beläget på fastigheter tillhörande Björken, finns småhus, offentliga byggnader och enstaka flerbostadshus från tiden kring 1900-talets mitt. Till byn hör även ett rikt öppet odlingslandskap i sydväst, samt äldre småbrutna terrassodlingar på Björkbergets branta sluttningar. Björken ligger i Leksands kommun och Siljansnäs socken, varav den senare bildades 1875 och innefattar ett område motsvarande före detta Näsbygge fjärding i Leksands socken. Samtidigt som socknen bildades Siljansnäs landskommun, till vilken Björken hörde fram till dess att landskommunen uppgick i Leksands kommun 1974.
Historik
I Skattelängden från 1539 står det om två skattebönder från »Biörka«. I Byar och fäbodar i Leksands kommun resonerar dock Roland Andersson att man sannolikt redovisat de olika närliggande näsbyggebyarnas skattekraft något godtyckligt under 1500-talet, varför det inte är helt tydligt hur många som faktiskt bott i de olika byarna under 1500-talet. Under efterföljande århundraden ökade byn i omfattning och 1766 års mantalslängd vittnade om en ansenlig by, så pass att den uppdelades i Väster och Öster Björken. Vid storskiftet, som inträffade kring 1820, fanns det omkring 90 gårdar i de två bydelarna tillsammans. Både gårdsmönstret och bygatusystemet i de äldre delarna av Björken är likartat med utseendet på storskifteskartan. I byn låg Siljansnäsbygdens första kallkällsmejeri, som öppnade 1880 (året efter en liknande anläggning på Älgberget). År 1889 ombildades mejeriet till ett andelsmejeri och 1892 moderniserades anläggningen med ångmaskinsdrift och ny för sin tid avancerad maskinell utrustning. Än idag finns en mejeribyggnad som uppfördes 1907 bevarad. I byn har det även funnits flera affärer tillkomna kring sekelskiftet år 1900, och redan på 1860-talet drev Kers Margareta Siljansnäs äldsta kaffeservering i byn. En betydelsefull binäring i Björken var liksom i övriga Siljansnäsbyar möbeltillverkning av allehanda slag. Mest välkänd var tillverkningen av spinnrockar och stolar, varav den senare fortsatt på Erkers möbler eller Leksandsstolen mellan Östra Björken och Siljansnäs sockencentrum.
Björkbergets kulturlandskap
Längst upp på Björkberget finns Buffils Annas Kaffestuga, samt tidigare Björkbergets utsiktstorn. Bergets topp, som bekläds av karg barrskog med uppstickande klipphällar, erbjuder utsikter mot nästan hela Siljansbygden. Från den södra sidan av berget syns storslagna utsikter över Byrviken och Siljansnäsbygden. Björkbergets solvända sluttningar har varit mycket fördelaktiga för odling och i byn finns en stor mängd fruktträd, bland annat i form av körsbärsträd och päronträd. Den södra sidan av berget utgörs till stor del av före detta småbruten odlingsmark, varav delar förut varit terrassodlingar tillhörande Björken. Här finns fortfarande rika förekomster av terrassmurar och odlingsrösen. Ovanpå berget låg enligt tradition en vådkase, och finns även en lämning från ett litet gruvhål.
Turism på Björkberget
På Björkberget finns även flera byggnader som är eller har varit tillgängliga för allmänheten under lång tid. Platsen har även varit viktig som turistmål under stora delar av 1900-talet. Om detta kan bland Buffils Annas turiststuga berätta. Turiststugan uppfördes 1925 och utökades 1933, för att 1959 ytterligare kompletteras med en parstuga flyttad från Buffils Annas släktgård. Till anläggningen hör även en loftbod som tidigare var personalbostäder. Tidigare fanns även ett utkikstorn på platsen. Österut återfinns en stugby som tillkom på initiativ av Siljansnäs kommun från och med 1964. Första husen byggdes 1968, och anläggningen kompletterades därefter 1972 och 1984. I närheten finns även Siljansnäs Hotell, som byggdes 1963-1964. Byggherre var Britt Wallin i Stockholm, arkitekt Åke Sjöman och entreprenör Byggnadsingenjör Nils Skoglund AB i Leksand. Väster om hotellet finns en festplats som invigdes 1975.
Radby med blandad bebyggelse
Den äldre radbyn Björken löper horisontellt längsmed Björkbergets södra sluttning. Den gamla byns avgränsning mot söder löper i princip i linje med nuvarande Björkbergsvägen, Tyskgattu och Stubbängsvägen. Byn är centrerad kring en genomlöpande huvudgata från vilken andra mindre bygator förgrenar sig. En stor andel av bebyggelsen är placerad tätt intill bygatorna. Utrymmet innanför husen består i hög grad av öppna avsnitt med glest bebyggd tomtmark och jordbruksmark.
Beträffande byggnader återfinns en stor variation av hustyper från olika tidsperioder i byn. De flesta bostadshusen är uppförda från och med 1800-talets slut, med tonvikt på olika typer av korsplanshus och faluröda komplementbyggnader från 1900-talets första hälft. Det finns även ett fåtal kvarvarande äldre byggnader, exempelvis i form av välbevarade parstugor på fastigheterna Björken 150:3 och Björken 297:1, samt en äldre enkelstuga på Björken 169:1. Vid sidan av dessa har många äldre bostadshus emellertid ombyggts, tillbyggts och renoverats på ett sätt som gjort att deras ursprungliga karaktär försvunnit. Detta gäller även de byggnader som tillkommit under 1900-talets första hälft. Nästan alla hus i den äldre byn är av trä, och med rödfärgad eller naturligt grånad fasad.
Gårdarna i Björken är i hög grad präglade av det sena 1800-talets förändringsvågor. Många gårdstun är exempelvis uppöppnade på en eller två sidor. Det är även vanligt med stora ekonomibyggnader i längor. Just förekomsten av stora ladugårdar med tegeldel, som angränsar till bygatan och bidrar med slutenhet, är utmärkande. De flesta av dessa ekonomibyggnader har långsmal form, sadeltak med tvåkupigt taktegel, spröjsade tvåluftsfönster där fönster förekommer, svartmålade eller faluröda trädörrar, enkel rödfärgad liggpanel och även rödmålade detaljer så som vindskivor och knutbrädor. Finns vitmålade detaljer rör det sig främst om fönsteromfattningar. Det finns även enstaka gårdar med mer påtagligt sluten karaktär. Särskilt nämnvärd är den välbevarade och ännu kringbyggda Fiskgården på Björken 133:2.
Gammelgård och konstnärshem
I byns nordöstra del finns en välbevarad nationalromantisk gård som uppfördes av konstnärerna Aina Stenberg och Helmer MasOlle i början av 1900-talet. Stenberg illustrerade bland annat sagoböcker och motiv till julkort. Hon ritade även den första svenska adventskalendern. MasOlle var en internationellt erkänd porträttmålare, men han arbetade även med skulptur och grafik, samt ritade hus, båtar och möbler. Den första Volvo-bilen 1927 och formen på Volvomärket formgavs av Helmer MasOlle. Ett stenkast bort från konstnärshemmet finns MasOlles gammelgård, som är en äldre gård som bevaras på ursprunglig plats. Mellan konstnärshemmet och gammelgården finns en ålderdomlig fägata, vilket är ovanligt.
Modernistiskt sockencentra
Sydöst om den äldre radby, inramat av nuvarande Björkbergsvägen-Nosängsvägen-Piarsgattu-Prästbacken-Halgattu-Husåkersgattu finns Siljansnäs sockencentrum, som i hög utsträckning ligger på fastigheter benämnda Björken. Sockencentrat är i huvudsak bebyggt med småhusbebyggelse uppförd under 1900-talet. Här finns tidstypiska villor från bland annat 1950-, 1960- och 1970-talen samt enstaka radhus och två större flerbostadshus av lamellhustyp. Strax norr om kyrkan finns ett litet centrum med skola, serviceboende, sockenstuga och affär. Längs Björkbergsvägen finns en snickerifabrik med möbeltillverkning i form av Leksandsstolar. I sockencentrat finns en större variation i material och fasadutformningar än i den äldre radbyn. Många byggnader håller sig dock inom ett spektrum av vita eternitskivor, rödfärgade timmer-, locklist- eller lockpanelsfasader, vit kalksandsten (mexisten), rött eller gult fasadtegel samt vitt eller gult slätputs. Många byggnader i sockencentrat är ännu förhållandevis oförändrade sedan de uppfördes, exempelvis med ursprungliga dörrar och fönster i trä.
Värden
Nedan beskrivs de värden som byarna bedöms besitta. I detta kulturmiljöprogram beskrivs kulturhistoriska och estetiska värden.
I Björken är den äldre bymiljön, med sin långsträckta radbykaraktär som övergår i ett komplext bygatusystem i öster värdefull. Byns karaktär är ett resultat av en lång kontinuerlig utveckling som har ägt rum i förhållande till platsens förutsättningar och begränsningar. En särskilt viktig förutsättning är det rika odlingsmarker som finns belägna norr om bykärnan, på Björkbergets sluttning, samt väster om byn. Dessa odlingsmarker tillhör bland de rikaste i nuvarande Leksands kommun och är mycket värdefulla för förståelsen om byns framväxt. Den soliga sluttningen har bidragit med ett gynnsamt odlingsklimat och de stora odlingsytor som därigenom möjliggjorts har varit avgörande för byns etablering och utveckling historiskt. En särskilt intressant lämning av äldre jordbruk är spåren av de odlingsterrasser som fanns på Björkbergets sluttning i äldre tid. En annan intressant och värdefull detalj är de många fruktträd som finns i byn, ett ovanligt karaktärsdrag som inte hade varit möjlig utan det gynnsamma odlingsklimatet.
Buffils Annas turiststuga tillsammans med stugbyn på Björkberget, Siljansnäs hotell och den närbelägna festplatsen är värdefulla eftersom miljöerna kan berätta om turismen vid Björkberget under 1900-talet, och om platsens betydelse ekonomisk och socialt under denna period. Särskilt värdefull är också MasOlles gammelgård, som är en hembygdsgård bevarad på ursprunglig plats. Här finns särskilt ålderdomliga timmerbyggnader i en kringbyggd fyrkantsform som dominerade i Leksand under 1700- och 1800-talen. Anläggningen är också kopplad till hembygdsrörelsen och tanken om att bevara det äldre bondesamhället och hembygdens olika miljöer på museum.
Den generella karaktären gårdskaraktären i byn är typisk för det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft, med utglesade gårdstun och äldre timrade ekonomibyggnader som utbytts mot stora ladugårdar eller ekonomibyggnader i slutna längor. Detta återspeglar hur den äldre kringbyggda gården kom att förändras vid övergången från det äldre bondesamhället mot 1900-talets industrisamhälle. Spåren av denna förändring är värdefulla eftersom de kan berätta mycket om bebyggelsen i Leksands byar som de ser ut idag, och skapa förståelse för de förändringsfaktorer som påverkat bygden under 1900-talet. Särskilt de stora ekonomibyggnaderna som står placerade i vinkel mot, eller parallellt med bygatan är karaktäristiska för byn och därmed värdefulla. De fåtal gårdar som fortfarande är kringbyggda är också värdefulla eftersom de är karaktäristiska för Leksand, och hur bebyggelsen ordnats på gårdarna sedan åtminstone 1700-talet. Denna karaktär är dock inte lika framträdande som i andra byar.
I Björken har många äldre bostadshusen i form av parstugor, enkelstugor och sidokammarstugor utbytts mot, eller kompletterats med korsplanhus eller andra nyare byggnadstyper under 1900-talet. Många äldre hus har dessutom moderniserats med exempelvis nya fönster och dörrar kring 1900-talets mitt. Att de flesta av de nyare husen anpassats till bymiljön genom exempelvis färgsättning och fasadmaterial (locklistpanel i trä) samt delvis även genom form och storlek, vittnar om en vilja att anpassa 1900-talets byggnadskultur efter lokala förhållanden. Detta har varit vanligt i Leksands byar och är därför en värdefull lokal karaktär. På vissa av 1900-talshusen finns fortfarande ursprungliga detaljer som dörrar, fönster, tak och farstukvistar. Sådana detaljer, som ofta är tidstypiska för den tid då husen byggdes, kan hjälpa betraktaren att sätta husen i rätt tidskontext. Detaljerna är dessutom ofta av hög utseendemässig och materialmässig kvalitet.
En särskilt framträdande byggnad från 1900-talet i den äldre byn är MasOlles gård, som är ett nationalromantiskt konstnärshem av mycket hög utformningsmässig kvalitet. Gården är stiltypisk för nationalromantiken och uppvisar en sammanblandning mellan former tagna ur och tolkade genom det tidiga 1900-talets idealbild av det äldre bondesamhället. Här finns blyspröjsade fönster, kronskorstenar och timmerväggar, branta takfall, vindflöjlar med drakornamentik och stolpverkskonstruktioner. I byn finns även enstaka kvarvarande parstugor, sidokammarstugor och enkelstugor i välbevarat skick. Alla sådana byggnader är särskilt värdefulla, eftersom de kan bidra med berättelser om livet i det äldre bondesamhället. Dessa hus utgör dessutom en viktig beståndsdel i vad som gör byarna till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Husen är dessutom byggda i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900.
Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.
Utmärkande i Björken är även Siljansnäs sockencentra, som i hög grad innefattar bebyggelse tillkommen under 1900-talet. Mellan 1875 och 1973 var Siljansnäs en egen socken samt självstyrande landskommun, och den mer tätortslika bebyggelsen är uppförd i kontext till detta historiska sammanhang. Förekomsten av likartad tätortsbebyggelse i gamla landskommuner är inte unikt för varken Siljansnäs eller Leksand, men husen kan likväl berätta om 1900-talets historia och den moderna epokens bebyggelse på landsbygden, och har därför ett visst värde. Välbevarade tidstypiska småhus från perioden 1930–1980 samt lamellhusen och radhusen invid sockencentrat är värdefulla. Särskilt värdefulla är sockenstugan samt snickerifabriken längs Björkbergsvägen (Erkers möbler). Snickerifabriken anknyter till en äldre tradition av möbelsnickeri, vilket var en vanlig bisyssla i Björken historiskt.
- Det småbrutna odlingslandskapet på Björkbergets sydsluttning, samt dess beståndsdelar som odlingsrösen, terrassmurar, fruktträd och buskar. Delar av marken har använts som skidbacke.
- Det stora öppna jordbrukslandskapet sydväst om byn. Det är viktigt att odlingslandskapet där hålls fritt från bebyggelse vid sidan av traditionella jordbruksbyggnader så som hölador etc.
- Äldre fruktträd på gårdarna i byn.
- Att gårdarna i den gamla byn är koncentrerade till lägen i det äldre bygatusystemet.
- Förutsatt att byggnaderna anpassas till byns karaktär är det är bättre att placera nya gårdar och bebyggelse så att den förtätar den befintliga byn, än att skapa nya strukturer på mark utanför byn.
- Kringbyggda gårdstun, både sådana som är helt kringbyggda och utglesade från och med 1800-talets slut är värdefulla. Gårdstunen bör inte ytterligare utglesas, men kan eventuellt förtätas med nya byggnader där det in på 1900-talet fortfarande funnits byggnader som därefter borttagits. Särskilt viktigt är att vara varsam med de sidor av gårdstunen som vetter mot en bygata, eftersom dessa tillsammans bildar karaktäristiska slutna och smala bygaturum.
- Välbevarade äldre trähus – både manbyggnader och ekonomibyggnader uppförda innan 1940. Särskilt värdefulla karaktärsdrag på sådana hus är ofta: sadeltak med enkupigt eller tvåkupigt taktegel, blottade timmerstommar, kilsågad äldre locklistpanel, dörrar och fönster äldre än 1965, tegelskorstenar, farstukvistar med eller utan profilsågade detaljer, profilerade fönsteröverstycken och grundmurar med synlig natursten. Visa särskilt stor varsamhet vid hantering av de få oförändrade parstugor, enkelstugor och sidokammarstugor som finns kvar i byn.
- Att nästan alla hus i den äldre bymiljön byggda i trä eller knuttimrade, samt att nästan alla dessa hus är rödfärgade med vita brädfoder kring fönstren. På hus nyare än sekelskiftet år 1900, även vita detaljer i form av knutbrädor och vindskivor. Undvik dock att sätta panel på, eller omfärga de fåtal byggnader som är uppförda under 1900-talet i en avvikande färgsättning eller materialkomposition. Det finns ett värde i att låta även sådana byggnader bevaras och tala för sin egen tid. Dessutom kan särskilt tegel- och putsfasader vara utformade med hög utformningsmässig kvalitet.
- Miljöer som återspeglar turismen på Björkberget: Buffils Annas turiststuga med tillhörande loftbod, stugor i stugbyn uppförda 1968 och 1972 i »dalaromantisk« stil, Hotell Siljansnäs och festplatsen från 1975.
- MasOlles gammelgård och MasOlles egen gård strax söderut. Viktig är även den äldre fägata som löper mellan dessa två anläggningar.
- Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
- Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra. - Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
- Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
- Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.
- Kvarvarande ursprungliga fönster, dörrar, smidesräcken, farstukvistar, fasadmaterial och färgsättning på småhus uppförda under perioden 1930-1980.
- Den befintliga formen samt den blottade tegelfasaden, smidesräcken, balkongfronter i sinuskorrugerad plåt, tvåkupigt tegeltak och ursprungliga fönster och dörrar på flerbostadshuset på Björken 328:1.
- Kalksandstensfasaden, det tvåkupiga betongtegeltaket, röda fönsterluckor, belysningsarmaturer med gult glas och ursprungliga mörkbetsade trädörrar med sparkplåt och sidoljus på radhusen på Björken 200:2-200:3.
- Den befintliga formen samt den ljusgula slätputsade fasaden, träfönster med röd karm och vit båge, tvåkupigt taktegel, fasadparti med tegelmur kring entrépartiet och den befintliga skylten »sockenstugan« på sockenstugan på Björken 200:39.
- Befintlig utformning och skyltning på byggnader tillhörande snickerifabriken längs Björkbergsvägen (Erkers möbler).
Karta över kulturmiljöer
I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.
- I nedre högra hörnet kan du välja vilka kartlager som du vill se. Du kan välja att visa ett eller flera lager samtidigt.
- Verktygen till vänster använder du för att till exempel zooma in eller ut och för att mäta avstånd.
- Överst i kartan finns en sökruta. Här kan du söka efter en specifik adress eller fastighet.
- I det övre högra hörnet finns verktyg som du kan använda för att spara, skriva ut eller dela kartan.
Teckenförklaring till kartan
Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:
- Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
- Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
- Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.
Viktigt om bedömningar
Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.
De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.
Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.
Plan och bygglagen
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Sidan uppdaterad: